När polisens register blir privat service: Skaraborgsfallet, företagaren och de hemliga uppgifterna

Guiden är ett stödmaterial. Säkerställ alltid hur reglerna gäller i ditt enskilda ärende.

PolisIntegritetTillsynSocialtjänst

I maj 2026 rapporterade Dagens Nyheter att en polis i Skaraborg under flera år ska ha lämnat uppgifter ur polisiära register till en företagare. Enligt DN arbetar företagaren med återtag av stulna bilar som förts utomlands och ska sedan 2021 ha kontaktat polisen privat med frågor om fordon och personer. Frågorna ska ofta ha skickats till polismannens privata mejl, vidarebefordrats till jobbmejlen och därefter lett till sökningar i polisens system.

Det är viktigt att börja där rättsprocessen är: mannen är åtalad, inte dömd i det aktuella målet. Men åtalet, och åklagarens beskrivning av hur uppgifter ska ha beställts, sätter fingret på en större fråga. Vad händer när en offentlig behörighet glider från myndighetsuppgift till privat service?

Vad åtalet gäller

TV4 sammanfattar åtalet som 21 fall av grovt dataintrång, 16 fall av dataintrång av normalgraden och ett fall av grovt brott mot tystnadsplikt. De 21 grövre fallen avser enligt chefsåklagare Per Nichols slagningar som ska ha gjorts på beställning av en bilföretagare, via telefonsamtal, sms eller mejl, i flera känsliga polisiära system. De 16 övriga fallen rör enligt rapporteringen privata slagningar kring närstående.

DN återger att åtalet handlar om sekretessbelagda uppgifter som ska ha lämnats ut vid 21 tillfällen, samt att polisens underrättelseenhet ska ha reagerat på avvikande slagningsmönster. Enligt åklagaren är bredden i systemen och omfattningen centrala skäl till att gärningarna bedöms som grova. TV4 citerar Nichols: uppgifter om huruvida en person kunde komma till Sverige eller var efterlyst är enligt honom känsliga uppgifter ur polisens registersystem och kan utgöra grovt brott mot tystnadsplikten.

Polismannen har, enligt DN, medgett vissa sökningar men beskrivit dem som en arbetsuppgift eller serviceåtgärd. Just den förklaringen är kärnan i problemet. Myndighetsregister blir farliga när den som har behörighet börjar se åtkomsten som något som kan ges till den som ringer rätt person, har rätt relation eller framstår som praktiskt nyttig.

Det juridiska golvet: behörighet är inte fri åtkomst

Högsta domstolen har redan slagit fast principen i NJA 2014 s. 221. En poliskommissarie gjorde sökningar om sig själv i polisens IT-system. Han hade teknisk behörighet, men sökningarna var inte nödvändiga för en arbetsuppgift. HD fastställde att han skulle dömas för dataintrång. Domstolen betonade att det straffbara är själva olovliga åtkomsten: det krävs inte att någon särskild skada uppstår eller att uppgifterna sprids vidare.

Det avgörande är alltså inte om den anställde kan logga in. Det avgörande är om slagningen behövs för en faktisk arbetsuppgift. Därför blir uttryck som "jag hjälpte bara till" eller "det var en serviceåtgärd" juridiskt och demokratiskt riskabla. De förskjuter gränsen från lagstyrd myndighetsutövning till personlig bedömning.

Varför företagarfallet är mer än ett personalärende

När en privat aktör får tillgång till statens register genom en personlig relation uppstår flera skador samtidigt. Den första är integritetsskadan för den som söks på. Personen vet ofta inte att sökningen sker, kan inte bemöta den och vet inte hur uppgiften används. Den andra är konkurrens- och maktskadan: ett företag kan få informationsfördelar som andra företag saknar. Den tredje är förtroendeskadan för polisen, eftersom varje legitim registerslagning blir svårare att försvara när systemet kan misstänkas läcka genom informella kanaler.

Det är också därför loggar är mer än intern IT-administration. I Skaraborgsfallet var det enligt DN polisens underrättelseenhet som reagerade på avvikande mönster. Utan fungerande loggkontroll kan samma beteende fortsätta tills en drabbad själv råkar upptäcka något, eller tills uppgifterna redan fått konsekvenser utanför myndigheten.

Samma mönster syns i socialtjänsten

Problemet är inte begränsat till polisen. Socialtjänstens system innehåller uppgifter om barn, skyddade boenden, våld i nära relation, ekonomi, missbruk, hälsa och familjekonflikter. Även där kan bred behörighet, svag logguppföljning och nyfikenhet bli ett myndighetsintrång.

Blendow Lexnova har rapporterat om en anställd inom socialtjänsten som dömdes för 20 dataintrång efter olovliga slagningar i en kvinnas och hennes barns journaler. Familjen hade varit aktuell hos socialtjänsten, kvinnan hade vistats på skyddat boende och loggar visade att den anställda läst journalerna trots att hon inte var behörig handläggare. Hovrätten ansåg att det måste ha stått klart att hon inte fick läsa i ärenden utan anledning.

I Österåker beskrev Lokaltidningen Kanalen hur en socialsekreterare avskedades och polisanmäldes efter att ha läst över 6 000 sidor ur drygt 200 personers ärenden. Enligt kommunens utredning handlade materialet bland annat om journalanteckningar, läkarintyg och skyddsbedömningar från områden som våld i nära relation och barn och unga. Socialförvaltningen gjorde IVO-anmälan, startade Lex Sarah-utredning och stängde av socialsekreteraren under utredningen.

Det finns en tydlig rättslig parallell. 10 § lagen (2001:454) om behandling av personuppgifter inom socialtjänsten kräver att behörighet begränsas till vad var och en behöver för sina arbetsuppgifter, att åtkomst dokumenteras och kan kontrolleras, och att systematiska och återkommande kontroller görs av obehörig åtkomst. Regeln är inte kosmetisk. Den är svaret på just den typ av snokande som annars är svårt för den enskilde att upptäcka.

Den enskildes svåra läge

För den som misstänker att en polis, socialsekreterare eller annan myndighetsanställd har slagit privat i system är problemet praktiskt svårt. Du vet ofta inte vilket system som använts. Du vet inte om loggarna sparas, hur länge de sparas eller vilken chef som granskar dem. Du kan dessutom mötas av sekretessargument när du vill veta vad som hänt.

Men det går att arbeta metodiskt. Begär skriftligt besked om vilka loggar som finns, begär registerutdrag där reglerna ger rätt till det, be myndigheten bekräfta om obehörig åtkomst utretts och be om diarienummer för eventuell incidentanmälan, Lex Sarah, IVO-, IMY- eller polisanmälan. Våra guider om att begära ut myndighetshandlingar, integritet mot myndigheter och JO-anmälan visar hur du kan hålla ihop spåret.

Den verkliga frågan: vem kontrollerar kontrollanten?

Skaraborgsfallet visar inte bara att en enskild polis kan misstänkas gå över gränsen. Det visar att myndigheter måste kunna upptäcka när behörighet används fel, även när den som använder systemet är erfaren, betrodd och kan formulera sitt agerande som hjälp. Samma sak gäller socialtjänsten. När systemen saknar spärrar eller när stickprov upphör blir allmänhetens skydd beroende av den enskilda tjänstemannens självdisciplin.

Det räcker därför inte att myndigheten säger att regler finns. Frågan är om behörigheter faktiskt begränsas, om loggar faktiskt granskas, om avvikande mönster faktiskt leder till åtgärder och om den drabbade får veta tillräckligt för att kunna bevaka sin rätt. Annars blir registermakten asymmetrisk: staten ser medborgaren, men medborgaren kan inte se när staten tittar tillbaka utan skäl.