Polisövervåld, anmälningar och våld: statistiken bakom granskningen

Guiden är ett stödmaterial. Säkerställ alltid hur reglerna gäller i ditt enskilda ärende.

PolisTillsynBevisningMöten

Den som söker på polis övervåld, anmäla polis eller anmäla polisen för tjänstefel är ofta inte ute efter teori. Personen vill veta två saker: om det som hände var lagligt, och hur man bygger ett underlag som inte försvinner när polisens egen händelserapport blir första versionen i systemet.

Den här granskningen är därför skriven som en kombination av statistik, källkritik och praktiskt bevisfokus. För ren handlingsplan, se viktigt när du utsatts för polisen och anmäl polisens sätt med dokumenterat underlag.

Det officiella kontrollspåret växer snabbt

Åklagarmyndigheten uppger att Särskilda åklagarkammaren fick in drygt 8 000 ärenden 2019, 14 000 ärenden 2024 och hade en prognos på 17 000 ärenden för 2025. Det är en kraftig ökning, även om måttet inte betyder att alla anmälningar gäller fysiskt våld eller leder till åtal.

Särskilda åklagarkammaren handlägger brottsmisstankar mot bland andra poliser, åklagare och domare. Kammarens egen sida betonar att de flesta ärenden gäller polisanställda, och att det kan röra allt från misstänkt våldsanvändning till bemötande och tjänsteutövning.

Den vanligaste brottskategorin är tjänstefel. Åklagarmyndigheten anger att ingripandeärenden stod för 69 procent av anmälningarna under perioden januari 2024 till maj 2025. Polismyndighetens Särskilda utredningar-statistik för 2025 anger på samma linje att tjänstefel utgjorde drygt 70 procent av SU:s ärenden, följt av våldsbrott och dataintrång.

Hur många går vidare och hur många faller bort?

Polismyndigheten redovisar att 9 536 ärenden inkom till SU under 2025 och att 9 187 ärenden avslutades samma år. 254 ärenden redovisades till åklagare, vilket enligt Polisen i regel är ärenden som leder till åtal. En enkel differens innebär att 8 933 avslutade ärenden inte redovisades till åklagare. Det bör beskrivas som "avslutade utan redovisning" snarare än exakt "nedlagda förundersökningar", eftersom statistiken blandar ärenden där förundersökning aldrig inletts med ärenden som avslutats på annat sätt.

Det kritiska i siffran är inte bara att få ärenden går vidare. Det kritiska är att bortfallet sker i ett system där den anmälde ofta är en statlig våldsutövare, där bevisläget snabbt formas av polisens egen dokumentation och där den enskilde ofta saknar film, vittnen, skador dokumenterade av vård och exakt tidslinje.

Samtidigt ska man inte låtsas att alla nedlagda ärenden är övergrepp som sopas undan. Åklagarmyndigheten anger att lagföringen normalt legat mellan 4 och 5 procent, med drygt 7 procent under 2023. Det kan bero på högt beviskrav, lagliga våldsbefogenheter och svåra nödvärnsbedömningar. Men just därför måste den som anmäler arbeta mycket konkret: tid, plats, film, skador, vittnen, vad som sas och vad som skrevs efteråt.

Dödliga ingripanden: två mått måste hållas isär

Det finns minst två olika dödlighetsmått som ofta blandas ihop:

Död vid polisens verkanseld: personer som avlider i samband med att polisen skjutit verkanseld.
Rättsmedicinalverkets dödssätt "polisingripande": dödsfall som i RMV:s rättsmedicinska statistik klassas som polisingripande, vilket inte nödvändigtvis är samma sak som skjutning.

Polisen redovisar att verkanseld mot person eller fordon låg på 17 händelser 2019, 21 händelser 2020 och 2021, 21 händelser 2022, 19 händelser 2023, 14 händelser 2024 och 11 händelser 2025. Döda i samband med verkanseld var 1 år 2019, 5 år 2020, 2 år 2021, 2 år 2022, 0 år 2023, 0 år 2024 och 1 år 2025. Polisen skriver själv att antalet människor som avlidit i samband med verkanseld har ökat de senaste tio åren, även om de senaste åren visar stora variationer.

Rättsmedicinalverkets statistik över dödssätt visar samtidigt 8 polisingripanden 2021, 7 under 2022, 4 under 2023, 3 under 2024 och 1 under 2025. RMV understryker att deras statistik bygger på ärendehanteringssystem och inte är Sveriges officiella dödsorsaksstatistik, men den är ändå relevant eftersom den fångar en annan kategori än bara polisens skjutvapen.

Diagrammen på statistiksidan visar båda spåren separat: verkanseld/dödsfall och RMV:s dödssätt polisingripande.

Våld utanför tjänsten: den obekväma DN-granskningen

De äldre uppgifterna om polisers brott utanför tjänsten kommer från Dagens Nyheters granskning av åtal mot poliser 1998-2008, återgiven av bland andra SVT, Aftonbladet och SVT Nyhetstecken.

Kärnan i de uppgifterna är allvarlig: mellan 1998 och 2008 åtalades 48 poliser för grov kvinnofridskränkning eller misshandel av fru, sambo eller expartner. SVT återgav att knappt en tredjedel av alla åtal mot poliser utanför tjänsten gällde kvinnomisshandel. Aftonbladet återgav att kvinnomisshandel låg högst bland polisernas brott utanför jobbet, följt av misshandel och rattfylla.

Det är den relativa placeringen som gör granskningen särskilt känslig. SVT återgav att de vanligaste åtalen mot allmänheten under samma period gällde trafikbrott/olovlig körning, stöld/snatteri och narkotikabrott för eget bruk. Misshandel av man kom på nionde plats och åtal om kvinnomisshandel på trettonde plats. I DN-granskningen av poliser utanför tjänst låg kvinnomisshandel däremot högst. Det säger inte att dagens poliskår har samma mönster, men det visar varför våld i nära relation inom en våldsutövande yrkesgrupp inte kan behandlas som ett vanligt personalärende.

Det här är äldre statistik och ska inte presenteras som nuläget 2026. Men den förblir relevant av två skäl. För det första visar den att våld inte bara är en fråga om ingripanden i tjänst, utan också om en yrkesgrupp med våldsmonopol där vissa individer även dömts eller åtalats för våld i nära relation. För det andra visar den en särskild förtroendeskada: en polis som själv utövar våld i nära relation är svår att se som neutral samhällsrepresentant när andra brottsoffer möter polisen.

Kritisk slutsats: problemet är både juridiskt och dokumentärt

Polisen har laglig rätt att använda våld i vissa situationer. Det är sant och måste sägas. Men just därför blir kontrollfrågan hårdare, inte mjukare: var våldet nödvändigt, proportionerligt och anpassat efter situationen? Var personen redan under kontroll? Fanns psykisk ohälsa, berusning, kommunikationssvårigheter eller annan sårbarhet? Dokumenterades skador och vittnesuppgifter innan polisens version blev den enda sammanhängande berättelsen?

För den som utsatts är den praktiska lärdomen tydlig:

Filma och spara originalfilen om det kan göras säkert.
Fotografera skador och plats direkt.
Sök vård eller rättsintyg så snabbt som möjligt om du skadats.
Samla vittnen innan de försvinner från platsen.
Begär ut händelserapport, kroppskamera om sådan finns, beslutsunderlag och diarienummer.
Anmäl sakligt till Polismyndigheten/SU och överväg JO när frågan gäller myndighetsutövning, bemötande eller passivitet.

En kritisk ton räcker inte. Om kontrollsystemet är snävt och få ärenden går vidare måste underlaget vara så svårt att avfärda som möjligt.